HANNA LJUNGH

ROSETTADAGBOKEN

17 AUGUSTI – 17 SEPTEMBER 2023

RECENSERAD AV

DAGENS NYHETER
26 AUGUSTI 2023

OMKONST
23 AUGUSTI 2023

ENGLISH

Begränsningarna som pandemiåren förde med sig innebar att tecknandet blev Hanna Ljunghs uttrycksmedel under en tid. Hennes verksamhet flyttades i samma veva hem till familjen. Utgångspunkten för det dagliga tecknandet var fotografier som rymdsonden Rosetta tagit under sin resa mot kometen 67P Tjurjumov/Gerasimenko. En lång färd, vars mål var att samla prover från kometen, för att upptäcka ämnen som kan ha haft betydelse för uppkomsten av liv på planeten Jorden.

Rosettadagboken växte successivt fram, kolet och papperet gav konstnärskapet rymd innanför familjesfären. Felix, en av Hanna Ljunghs söner ritade av misstag bilder på några av kolteckningarnas baksida – figurer i färgpenna som bildade spår i kolet och fick följa med in i verket. Arbetet med Rosettadagboken kom att bli till i ett slags förening av konstnärskap och moderskap, en bearbetning av förbindelsen mellan jag och omgivning. Den påtagliga närhet som pandemin innebar fick sitt utlopp i en rymdsonds resa mot en avlägsen komet.

Vi människor består av 18 procent kol. Kolatomer försvinner aldrig, de omvandlas bara. Taktiliteten i kolkritans sträva mjukhet kom att påverka processen, där materialet i sig bildade tankespår. Kol är mångsidigt – det kan forma miljontals olika föreningar och det kol vi består av härstammar sannolikt från tomrummet mellan stjärnorna.

Under processens gång bjöd Hanna Ljungh in Emma Warg till ett samarbete kring Rosettadagboken, Warg skrev då den diktsvit som idag hör till verket. Dikterna utgår från betraktarens blick som tar vid i mötet med teckningarna och följer rymdsonden Rosettas resa mot kometen. Associationer tar form och nya betydelser uppstår – både beroende av och lösgjorda från bildsviten. Begreppet OOO (Object oriented ontology) har varit av betydelse under processen. Som en sorts övning i avvisandet av överordningen av mänskliga objekt framför ickemänskliga. Ett drömliknande samtal mellan text och teckningar utvecklades – om rymdsonden, kometen och den sändare, Philae, som Rosetta (för första gången i historien) lyckades placera på kometens yta, innan hon slogs sönder.

Den blå färgen YlnMn eller Pigment Blue 86 som omger och färgar in Rosettadagboken är det första inorganiska blå pigment som framställts på över 200 år. Det upptäcktes 2009 i mineralet hibonit som utvunnits ur meteoriter som kraschat på jordens yta.

Under Ljunghs arbete med kolteckningarna uppstod även skisser på skulpturer i form av ett slags bäddar av stenmaterial fastnaglade i varandra med stålstänger. Skulpturerna är stabila som berg med ett skyddande tak och tycks konstruerade ur drömmen om en säker plats. Verken rämnar samtidigt under sin egen föresats och framstår som de hotfulla, begränsande och förkrossande bäddar vi riskerar att bereda för våra barn.

Att kolonisera rymden, bygga farkoster eller bunkrar för att säkra framtiden för ett fåtal, har skapat en annan typ av kapplöpning än den mellan nationer. Fantasin om undergången när sig på verklig nöd – flykt mot rymd och underjord kräver kapital. De farkoster vi bebor, våra kroppar, är outhärdligt sårbara, deras frihet begränsas av världen och vår relation till den, ändå förblir de en kraft för förändring i sig själva, av egen rätt.    

Hanna Ljunghs hela konstnärskap är en undersökning av det vi vet om det universum vi bebor och hur vi människor speglar detta, ett idogt fastställande, som låter det obestämbara framträda. Föreningen mellan form och innehåll, konstnär och betraktare kan anta en flytande form, en mellanrymd där tinget kan ta vägen genom en människa.  

 

HANNA LJUNGH, född 1974 i Washington D.C, bor och är verksam i Stockholm. Hanna Ljungh är utbildad vid Parsons School of Design i New York (BFA, 2000) och vid Konstfack i Stockholm (MFA, 2003). Hanna Ljunghs verk har visats på Moderna Museet, Malmö; Prins Eugens Waldemarsudde, Stockholm; Marabouparken, Sundbyberg; Arkdes, Stockholm; Fondazione Pine, Milano; Ystad konstmuseum; Vigelandmuseet, Oslo; Kunsthall Trondheim; Kristianstads Konsthall; Örebro konsthall; Studio Hippolyte och HIAP, Helsingfors; Svenska Institutet, Paris; och Kumho Museum of Art i Seoul. Hanna Ljungh har erhållit stipendier från Konstnärsnämnden, Helge Ax:son Johnsons stiftelse och Längmanska kulturfonden, med flera. Hanna Ljungh finns representerad på Moderna Museet, Stockholm; Statens konstråd; Stockholm Konst; Region Skåne; Collezione Maramotti, Reggio Emilia, Italien; Magasin III, Stockholm; Nacka Kommun; Stockholms Läns Landsting; Gävle Kommun; Gävleborgs län; Norrköpings Kommun; Örebro Kommun; Region Uppsala; och Region Norrbotten, m fl.

Installationsbilder Mathias Johansson