ERLAND CULLBERG

18 JANUARI – 16 FEBRUARI 2025

RECENSERAD AV

Erland Cullberg och måleriets hemlighet

Att måla är ”som att säga en hemlighet”, menade Erland Cullberg. En drabbande ”djuptagning”, som skapar närhet mellan konstnären, verket och betraktaren. Ändå avslöjas aldrig hemligheten, varken i Cullbergs egna målningar eller i måleriet generellt. Onekligen ligger en stor del av lockelsen hos en målning i vetskapen om att dess innersta förblir beslöjat.

Måleriet har sin egen logik, förbunden med känslans omvandlande kraft. Som i Cullbergs drömlika färglandskap där vi tydligt ser gestalter framträda, även om omständigheterna inte är omedelbart uppenbara. Ändå förnimmer vi figurernas belägenhet, berörs av deras innersta.

Jag tror att Cullberg sökte något ursprungligt, försökte på duken gripa tag i sin omedelbara ingivelse. Som ville han fästa själva impulsen att måla. Samtidigt föddes behovet att måla över, för det stämmer som den romantiske 1800-tals poeten P. B. Shelley skrev: ”När kompositionen börjar, är inspirationen redan på tillbakagång.” Målningens från början nebulösa väsen stelnar under arbetet, risken att bilden domnar och slocknar är överhängande. Ny energi behöver ständigt tillföras.

Och det gick snabbt när Cullberg målade, mycket färg gick åt. Fortfarande glöder den som eruptiv magma i hans målningar. Om arbetsprocessen skrev hans bror psykiatrikern och författaren Johan Cullberg: ”Det är som om han hade en bild inom sig som måste målas av innan den försvinner och ersätts av en annan.”

Nu ligger alla bilderna lagrade i färgskikten på dukarna. För Cullberg var färgen och formen samma sak, hans målade gestalter avspeglar sinnesstämningar från bildrummet som omger dem. Och tvärtom. Målningarnas flytande verklighet sluter och öppnar sig samtidigt.

Men hur uppstår målningen? Konstnären Francis Bacon menade att han inte riktigt visste hur det går till, och pekade på svårigheten att utföra målningen så som han föreställt sig den. Men det gäller att vara uppmärksam på vad som händer i färgens föränderliga kaos, ansåg Bacon. Han strävade efter ”att slunga ut det föreställande momentet mera brutalt, mera etsande mot nervsystemet”.

Den frätande förbindelsen mellan inre och yttre bilder finns också i Erland Cullbergs målningar.

Magnus Bons

CORNER SPACE

Photo Mathias Johansson